Bloggen Kanadickens Nostalgitrippar har idag stilla somnat in efter en längre tids inaktivitet. Vi beklagar djupt det inträffade och sänder det närmast sörjande våra varmaste kondoleanser.
See you on the other side
In memoriam
God Jul
Kanadicken skulle vilja ta detta tillfälle och önska alla vänner i bloggosfären en riktigt trevlig helg. Snart skall julkaffet dukas in och jag skall snurra igång Kalle Anka och hans vänner på DVDn… 
Från oss tre till Er alla, en riktigt, riktigt God Jul.
Identitet
När jag började högstadiet var jag klassad som en plugghäst, en nörd, ett giggo. Jag var nog smått mobbad. Men på ett subtilt sätt, inget våld, bara tystnad, skratt bakom ryggen och anonyma prenumerationer på dyra tidskrifter.
I åttan upptäckte jag ska-musik. På språkresa i England köpte jag min första LP-skiva, One Step Beyond med Madness.
Sedan dess har jag varit såld på ska-musik. Mer eller mindre. I början genom åttan och nian bar jag en svart jeansjacka med påsydda tygmärken av alla upptänkliga ska-band. På ryggen ett stort Madness M. Så här i backspegeln ett ypperligt offer för ytterligare mobbing men jag hade åtminstone en identitet, en tillhörighet. Till uniformen hörde en svart attacheväska med siluetten av en “rude boy” och det givna Madness emmet.
När jag började gymnasiet i mitten av åttiotalet fann jag med min nya klass och omgivning ett rudimentärt emrbyo till egen identitet och lade av det extrema dyrkandet av ska-musik, men kärleken till musiken fanns kvar. Jag minns med glädje de diskussioner som fördes om Skan eller Reggaen var först. Skan föddes under femtiotalet på Jamaica och anses formellt vara föregångaren till Reggaemusiken. Yes! Den andra vågen skamusik eller 2 Tone dog senare ut under slutet av åttiotalet.
Döm om min förvåning när en av våra anställda, en tjugosexårig flygingenjör, under julfesten förra året berättade att han var en stor fan av ska-musik och vidare förtäljde att Toronto hade och har en aktiv ska-scen. Tydligtvis växte en tredje våg av ska-musik upp i bland annat Nordamerika under senare delen av nittiotalet som fortfarande har ett grepp om Toronto. (…meningsbyggnad käre Kanadick…) Jag har lovat mej själv att bjuda med mej själv till en av dessa tillställningar under det nya året.
Lättnad
Så här såg mitt skrivbord ut idag klockan efter lunch. En salig röra men med en logisk fördelning: allting ligger överst. I morgon är det ’galamiddag’ för en av våra medarbetare som tittar över från vårt kontor i Calgary. Rättare sagt, han är vårt kontor i Calgary. Det blir han och några av oss från kontoret samt ett par personer från vårt klientel. Kan bli en trevlig kväll. I morgon stundar företagets årliga julfest där samtliga medarbetare och deras respektive är inbjudna. Brukar vara trevliga tillställningar. Söndag är vilodag men på måndag är det dags igen för en kväll med kunder och whiskeyprovning. Det märks att vi närmar oss jul.
På tal om jul. En sak som fascinerat mej sedan jag flyttade över är sättet man firar jul här. Här börjar julen i stort sett efter Thanksgiving. Man sätter upp julbelysning i sina träd och fönster. Julmusik spelas på radion dagarna i ända. Julfilmer visas på TV. Julhandeln är i full gång. Och sedan nås kulmen på Juldagen. Allt är över. Julgranen och alla attiraljer packas undan. Allt återgår till det normala redan runt Annandagen.
För mej (och de flesta svenskar tror jag) är det tvärtom. Advent och uppladdningen inför julen börjar den första december. Jag sätter upp adventsstjärnor och dito stakar. Jag lyssnar på adventsmusik. Jag julhandlar (även om jag försöker undvika det in i det längsta). Ett par dagar innan Julafton lagas maten till. Granen inhandlas och kläs. Resten av julpyntet dammas av och monteras på strategiska platser i bostaden. Sedan börjar julen i och med julaftons morgon och avslutas inte förräns tjugondag knut då granen slängs ut. Folk tycker att jag är tokig. Men för mej så varar ju julen och allting runt omkring dubbelt så länge!
Nu skall jag inmundiga ett glas hemmagjord glögg. Skål tomtegubbar.
Julmarknad
Varje år i tjugoåtta år har SWEA (Swedish Women’s Educational Association) i Toronto anordnat svensk julbasar. I helgen var det dags igen och Kanadicken med bättre hälft beslutade att bevista evenemanget. Ja, det är lite tidigt att börja med julförberedelser men som engelsmännen säger; “Beggers can’t be chosers”.
Nåväl. Den svenska julmarknaden i Toronto är en trevlig tillställning där Kanadicken kan få höra och tala sitt modersmål, svensk julmat och allehanda julprytlar kan inhandlas, svenskt luciatåg avverkas samt glögg serveras. Kanadicken inhandlade en stor julgrupp med julstjärna, amaryllis samt hyacint i vardande. Hyacinter kan man inte med enkelhet få tag i här så eldsjälar i svenskkolonin driver upp egna hyacinter och säljer. Vitmossa till adventsljustaken är också en vara som man nog enbart hittar här. Övriga inköp inbegrep Leksands brungräddade, Ahlgrens bilar, Abbas inläggningssill samt anjovis, saltlakrits och salmiakstänger, Marabou schweisernöt samt Noblesse.
Eftermiddagen avslutades med luciatåg och dragning i lotteriet med en tur och returresa till Sverige för två i förstapris. Tyvärr vann inte Kanadicken i det här lotteriet heller. Men trevligt hade han och frugan i alla fall.
Fredagskväll
Något så börjar det ljusna. I afton har jag, min ärade kollega Sean och vår chef Gary varit ute på gallej. Representation som det så fint kallas. Två projektledare från vår största kund Canadian Tire och vi tre bevistade Gourmet Food and Wine Expo, lite som öl- och whiskeymässan. Sedan till finare krog, Crush, i närheten. Med en extremt trevlig och tilltalande servitris. I morgon skall frun och jag bege oss till den svenska julmässan och nästa vecka är det julmiddag med en av våra leverantörer. Första veckan i December firas av med en pokerkväll med det gamla gardet från jobbet och dagen efter en traditionsenlig julmiddag med företaget och respektive. Är det något det inte snålas med i dessa tider är det taxibiljetter eller middagsbongar. Det är trots allt slit ett ganska trevligt företag att jobba på.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Lördagsunderhållning
Kanadicken sitter just i denna stund på kontoret och arbetar flitigt. I förra veckan fick jag veta att byggherren för ett av mina projekt beslutat sig för att bygga till en våning och utöka parkeringsgaraget. Vanligtvis innebär detta inte några större hinder eftersom sådana stora förändringar sker under designfasen det vill säga ingenting är byggt ‘på riktigt’.
I det här fallet kommer ändringarna i elfte timmen. Bygget är i full gång och att i det läget börja om är inte lätt, och inte gratis heller. Så konstruktionsarbetet på plats för dessa tillägg och förändringar börjar på måndag! Och tills dess måste entreprenörerna ha ritningar. Det är där jag kommer in i bilden. Och det är därför jag nu sitter här på kontoret istället för att vara hemma och umgås med familj.
Autopilot
Ibland går både kropp och själ in i något slags autopilotläge. I avsaknad av yttre positiv stimuli så kopplas man bort och springer vidare i ekorrhjulet. Men som så vist sagts av flertalet individer genom tiderna så skapar man sin egen tillvaro så ens egen apati är till syvende och sist ens egen förskylan. Denna höst har varit ett bottennapp för Kanadicken i detta avseende. Längtar till advent och jul och allt vad där hör till. Hoppas att jag och min fru kan komma iväg för lite utförsåkning denna julhelg. Och sedan finns ju U2-konserten att se fram emot den tredje Juli.
Som en kär vän så vist uttrycker det: Det går över
Here’s something for all you empty heads:
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
D:A:D – Simpatico, 1997
In Flanders fields
I dag har man högtidlighållit Remembrance Day. En dag till minne av alla de som dött, skadats eller lidit i de krig som härjat genom tiderna. Något som jag saknar i Sverige. Nedanstående rader är något av ett signum för Remembrance Day och skrev under första världskriget av den kanadensiska läkaren och överstelöjtnanten John McRae efter att han sett sin vän dö dagen innan på slagfältet.
In Flanders fields the poppies blow
between the crosses, row on row,
that mark our place; and in the sky
the larks, still bravely singing, fly
scarce heard amid the guns belowWe are the dead. Short days ago
we lived, felt dawn, saw sunset glow,
loved, and were loved, and now we lie
in Flanders fields.Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
the torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
in Flanders fields.— Lt.-Col. John McCrae
Höst
Jag har dåligt samvete…dåligt samvete för att jag inte bloggar… för att jag inte lämnar ut mej själv som jag gjorde för två månader sedan…
Idag tror jag att jag förstod hur allvarligt klyftran mellan mej och kär gammal vän verkligen var. Vi möttes en kort tid. Sågs verkligen en ännu kortare tid… And that was it… Saknar det mer än jag kan beskriva… Och jag vet verkligen inte varför det slutade som det gjorde…
En anledning till att min höst är gråare än vanligt… Hade varit fint med någon sorts avslutande mening…
Nu längtar jag till advent. Då jag får tända mina adventsljusstakar och börja spela mina adventssånger.
